Få kommer förstå detta.
Och majoriteten kommer tänka “ska jag vara negativ istället?”.
Men sanningen är sanningen.
Den är varken positiv eller negativ.
Den är varken bra eller dålig.
Sanningen är helt enkelt bara…sanningen.
Så vad är sanningen om att vara positiv?
Varför funkar det inte?
Hur ofta har du inte hört, “tänk positivt”, “var optimistisk”?
Miljontals böcker om positiv inställning.
Miljontals “life-coacher” som skriker om hur man kan se saker från ett positivt perspektiv.
Så…har det funkat?
Funkar det att tänka positivt när ångesten slår dig? När ditt psyke attackerar dig? När livets turbulens påverkar dig varannan dag?
Positivitet och negativitet är ett koncept, skapat av samhället.
Positivitet existerar endast för att negativitet finns.
Det ena skulle inte finnas utan det andra.
Och samhället lär dig att jaga positivitet.
Utan att förstå varför ens människor söker det i första början…
Varför är du i behov av att vara positiv?
Människan är förtjust i saker som låter trevligt, fint, härligt, hoppfullt, optimistiskt och positivt.
Det är så han bedövar sin smärta.
På det sättet skapas en illusion av att livet blir enklare.
Men din smärta kommer ju tillbaka?
Ångesten, oron, ängsligheten känner du var och varannan dag.
Din nästa livskris är runt hörnet.
Men du har ju tränat på vara positiv? Alla böcker du har läst, alla citat som går runt, alla mentorer som repeterar mentala modeller och 5, 6, 7-stegs program… funkar dom?
Du tänker nu, “men allting tar sin tid”,
“jag kan inte bli en positiv person över en dag”,
“livet är en berg- och dalbana, ibland positivt och ibland negativt”,
“det är en process”.
Och inget av detta är sant.
Sanningen är att du undviker att ställa dig själv inför det smärtsamma,
det obekväma.
Du söker istället en genväg till “positivitet”.
Men den genvägen kommer inte ta dig någonstans,
den går bara i cirklar,
och ditt liv fortsätter i en ändlös jakt.
“Positiva-tänkare” är rädda för,
och bortkopplade från,
verkligheten.
